Har varit duktig idag känner jag. Har diskat, dammsugit och moppat alla golv. Riktigt fint, fast kanske skulle behöva damma och sånt också men det blir ett senare projekt.

Satt och tänkte på att jag faktiskt ska bli mamma, kanske om någon dag bara.
Känner att jag kommer bli en mamma, varken bra eller dålig. Bara en mamma! haha.. Skumma tanke.

Jag har aldrig bytt en bebisbajsblöja, torkat snor eller spya, klätt på ett litet troll, ammat har jag definitivt inte gjort.
Hur kommer detta sluta?
Visst alla är väl nybörjade i början men vafan! Kunde inte nån lånat ut sin bebis till mig så jag kunde tränat lite innan?!
Börjar ju bli nervös nu när det är så nära. 3 små dagar kvar till beräknat datum, visst hon är envis och kommer säkert stanna där inne ännu längre men ändå.
Thommy har ju ändå tränat på sina små syskon (inte för att de är så små nu men en gång i tiden har de faktiskt varit skrikande små bebisar också). Fast han sa för någon dag sen att han är lite "ringrostig" och kommer inte ihåg hur det var. hehe, två nybörjare med andra ord.

Man tänker även på allt runt omkring, tänk om hon får kolik och inte sover på nätterna?!
Eller nått annat läskigt som jag aldrig varit med om förut?

uj uj uj, hur ska detta gå.

Fast jag längtar. Längtar som en tok att bli den där mamman, en tok stolt mamma, som vandrar fram med barnvagnen ute eller sitter någonstans och bara myser.
Är stolt över att jag burit på henne i 9 månader och kommer nog vara stolt över mig själv när hon väl kommit ut att jag tog mig igenom den pärsen också. Hon kommer även ha en stolt pappa som sitter och håller mamma i handen genom alltihop! För tro inte att han kan rymma heller!

Tänk bara första skriket man hör, då är man nog inte så mycket nybörjare längre. Det mesta kommer nog som på rutin fast man inte gjort det förut. Eller har jag fel?


Jaja, nu ska jag flundera vidare på dessa tankar. Va de tvugna att komma allihop nu? Varför inte sprida ut sig på 9 månader?!