Fan asså. Hundjävel! Du får oss att deppa sönder här hemma. Jag hoppas som tusan att du har det riktigt bra där uppe. Annars blir jag mer depp.

Man försöker göra allt på rutin, allt som vanligt. Just för Frejas skull. Men när man väl förlorat en otroligt stor del i sin rutin rubbas allt.
När jag kliver upp är det ingen hund som går runt benen på en och äter upp Frejas mat som hon kastar på golvet. Ingen hund som springer ut i trappen när man ska kasta sopor för han INTE vill bli lämnad.
Herregud det senaste dygnet har jag skrattat och gråtit. Man tänker på alla goda minnen man haft med tokhunden.
Farbrorsittning och långhund. Clownkonster och ligga still. Ja så är det.

Min första tanke på morgonen är att det är otroligt tomt i sängen och Victor måste få en prommis. Dubbel tänkande. Vovven är borta men jag måste ut med honom. Usch.
Jag vet att det kommer ta tid. Sorgearbete är nog det jobbigaste arbete jag vet.

Autopilot..... Kan nån säga till när jag är hungig och behöver få i mig mat........