Ursäkta mitt språk men jag blir fan arg.

Om du någonsin blir tvingad att avliva din bästa vän. Se då till att det går rätt till. Att ni får ett fint rum och får säga hejdå på ett fint och värdigt sätt.

Thommy har luskat lite idag och det har krypit fram att Victor inte alls hade behövt ligga på den där hårda röntgen sängen och somna in. Jag tror inte veterinären förstår hur jobbigt det var att få säga hej då, inte få krama om, hålla om ordentligt en sista gång.
Nej de har två helt nyrenoverade rum för avlivning. De får ligga mjukt, dämpad belysning, ljus om man vill, inte personal som ser in genom fönster eller springer förbi utanför.
Vi blev erbjudna att få byta tillbaka till det första rum vi var inne i för att få säga hej då. Alltså ett rum som var ännu mer sterilt. Fy fan.

Jag blir så arg, besviken, ledsen, mordisk. Om jag såg henne skulle jag skrika. Bara skrika rakt ut så högt jag bara kan.

Idag har varit en jobbig dag. Släpper aldrig tanken om Victor och jag tror inte han släpper mitt bröst för så jobbigt och tungt det är att andas, röra sig och allt därtill.

Älska era djur som om det vore den sista dag ni har dem. Ge de all kärlek ni kan och mycket mer.