Min älsklingsvoff! Han skrämmer skiten ur oss ibland.
Hua!
Han har varit dålig i magen flera dagar och inte ätit som han ska, även druckit dåligt.
Imorse var det ingen liten voff som kom upp och tiggde vid Frejas frukost.
Började väl fundera lite när jag gjorde lunch till mig själv och det fortfarande inte kommit upp någon Victor.
Ropar och ropar, lockar och lockar. Ingen voff nu heller.

Kommer in i sovrummet och där sitter hjärtat. Men han kan inte röra bakbenen! Som han skulle ha varit förlamad i bakbenen och svansen. Inget hände. Försökte få ner honom på golvet men det gjorde nog inte saken bättre. Han säckade ihop där nere och blev liggandes.

Nu är det klippt! Nejdå... Men så kändes det. Ropade på Thommy som kom farandes och lyfte upp honom i sängen. Vi fortsatte locka och dona men dom ville inte. Victor envis som han är skulle bara få fart på dom bestämde han sig för.

Till slut tog han sig ut i köket med släpande bakben. Som att de somnat på nå vis liksom.
Inge mat eller vatten dög. Inte ens Frejas majskrokar som hon så gärna delar med sig av =/

Hem till moster Cilla med Freja så hon inte blev orolig. Och sen raka vägen till Strömsholm.
Vi fick komma in på infektionskliniken efter en halvtimme eftersom han haft diarée.
Lämnade blodprov och han fick dropp.
Han låg så snällt på en liten fluffig filt i flera timmar.

När provsvaren var klara visade sig att det inte var något farligt iaf. Uttrokning. Man vet ju själv hur man blir efter till exemper kräksjuka att kroppen inte vill vara med.
Han hade lite förhöjda levervärden så antibiotika i sju dagar.

Pojken är fortfarande lite sliten och seg men han är påväg tillbaka. Han går själv men lite släpigt.

Älskade voff skräm aldrig mamma och pappa sådär igen!!!!!!