Ja lite funderingar såhär på morgonkvisten.
Folk förändras, både positivt och negativt.
Det här är väldigt svårt att acceptera ibland.
Vissa får förändras fast de inte vill, kanske bli vuxen för tidigt eller råkar ut för en olycka som gör att de måste förändra sitt beteende. Ja ni kommer nog på fler saker om ni tänker efter.

Men man tänker inte på att man själv förändras i de flesta fallen. Tanken kanske slår dig och om sitter och finular på någon annan som förändrats.

Om någon i din närhet förändras till, i dina ögon, det sämre. Ni liksom går olika vägar. Ett tag kanske du enbart tycker att det är den andres fel. Men du har ändå valt den andra vägen.
När jag fick min lilla Frejjsa så försvann många, de antog att jag skulle bli en annan människa, att jag inte skulle ha tid eller liknande. Jag har aldrig känt mig fastlåst för att jag har barn. Freja följer mer än gärna med och om jag vill roa mig utan henne har jag en underbar gubbe hemma som tar henne eller så har vi familjen som ställer upp.

Nej det jag egentligen vill ha sagt är att innan du sitter och gnäller på att någon förändrats. Tänk på hur du själv är. Om du förändrats något, till det bättre eller sämre?

Jag vet själv att jag setat och gnällt över att någon bara lämnat mig. Men sen tänkt lite extra på det efter jag pratat med en annan om det. Att vi har faktiskt bara gått olika vägar här i livet. Förhoppningsvis så möts våra vägar snart igen. För visst får man hoppas på det?