Satt och tänkte på min kropp...
Att en kropp kan göra en så förbannad förstår jag inte egentligen.
Innan Jag blev på tjocken så hade jag en del att klaga på. Det va lite för mycket där och kanske för lite där. Hit och Dit, aldrig var man nöjd.
Fan jag hade en snygg kropp innan! Att jag inte förstod det.
Egentligen ska jag väl vara stolt över min kropp nu med, jag har trots allt burit på världens underbaraste ting! Min dotter.
Men nej såklart ska man hitta nya saker att störa sig på. Som till exempel bristningar. Dessa jävla bristningar. Och man vet att man får leva med dom i många år innan de bleknar och knappt syns.
Om man inte kostar på laser och en massa jävla krämer.
Hua! Vilket problem.
Jag måste ta mig vidare att bli stolt och glad över min kropp. Jag kommer trots allt i nästan alla mina kläder sen innan.
Dags att ta min irriterande och arga bekymmer till något bra.

Bara så svårt när något etsat sig fast i skallen och gör en förbannad!



Förresten! Grattis till bästaste Liinda! =) Hoppas dagen ger något bra och kvällen lite fylla ;)