Det som fick mig att gråta sist var när Freja kräktes på julafton. Med denna vansinniga kraft att hon tappar luften och får panik. Jag önskar jag hade kräkts istället. Min älskade tös. Fortfarande sjuk är hon också. HUA! Nu får det ge sig. När Freja inte mår bra kan jag börja gråta, mitt hjärta går i kras. Hon ska alltid vara glad och full med bus som hon brukar vara.

Annars kan jag börja gråta över någon barnsligt mesig film där barn eller djur far illa. Marley och jag till exempel, fy fan vad jag grät. Både Thommy och Sandra skrattade åt mig. Jag tjöt som jag aldrig gjort förut. Haha. Galet!

Små saker kan få mig att gråta eller stora saker. Både positiva och negativa. Och såhär har jag inte varit förut. Det liksom blev så efter att jag fick Freja.
Om jag ser en film där en liten flicka eller bebis är med, det behöver inte vara att hon far illa eller liknande. Men att hon är med. Då måste jag hämta Freja när jag ska sova så jag kan ligga och hålla om henne hela natten. All min kärlek till dig mitt hjärta!