Det är våran dag idag. För tre år sen blev det du och jag!
Nu tre år senare är vi förlovade och har en liten Freja ihop.
Folk tyckte vi var konstiga i början. Hur jag kunde ta såna ord! Och hur han kunde säga det!
Ja ni som var med på våra galna fester vet vad jag menar =)

Idag har vi nog ett mer moget och "vanligt" förhållande även om jag dampar ur precis som jag gjorde för tre år sen. Beter mig som fem år och hoppar i soffan och på honom. Han tycker jag är dryg men han säger det med ett leende på läpparna så kan inte ta han på allvar riktigt ;P Men sån är jag. Även om jag fått barn och blivit tre år äldre så är jag fortfarande lika barnslig emellanåt. För det MÅSTE man vara ibland enligt mig. Hopp och studs. Glöm inte att kittla och krångla!

Alla förhållanden har upp och nergångar. Vissa har även super kriser som tar evigheter att ta sig ur. Men jag kan aldrig säga att vi haft det så svårt. Visst nergångar har vi haft. Men vi pratar om dem och vi tar oss ur dem tillsammans. För båda är involverade då ska man hjälpas åt att ta sig ur.




Jag tror alla, speciellt tjejer, planerar sitt liv i huvudet. Hur det ska se ut om några år. Jag planerar iaf minst tre gånger i veckan hur jag vill ha det i framtiden. Freja ska ha ett syskon, en eller två vovvar. Vi ska bo en liten bit utanför stan, tillräckligt nära så man kan cykla in till både farmor, mormor och morfar. När jag pratar om boende ska det vara ett litet hus. Inte för stort, jag vill ha min familj nära. Jag kan även se vårat bröllop. För ja! Jag har bestämt att vi ska gifta oss. Snart, redan, nyss. För det är med den här människan jag vill leva mitt liv ihop.

En sak måste jag då påpeka! Det var en person som brakade lös en sen januarikväll, alltså en månad efter jag och Thommy blev tillsammans, hemma hos mig och försvann illa kvickt ut genom dörren. Kort därefter fick jag sms om att jag inte skulle komma krypandes tillbaka när Thommy slår mig och är dum. IN YOUR FACE! 3 år senare är vi fortfarande tillsammans, har barn och är förlovade. Och den där misshandeln? hmmm... Du kände inte Thommy då heller så det är konstigt att du kan yttra dig att han ens skulle höja handen mot mig. Han är inte sån. Han kan ju för sjutton gubbar inte ens kalla mig dryg utan att fnittra.
Ja kanske tre år för sent skrivet. Men det kändes bra att få skriva det någon gång! Hoppas du lever ditt misslyckade liv där borta på andra sidan stan. Fet har du blivit också ;)

Tillbaka till ämnet nudå.
Jag älskar Thommy. Han är mitt allt, min luft, min himmel, min jord. Men såklart delar han plats med Frejsa och spökhunden Victor.