Satt här på golvet med skolböckerna i högsta hugg. Tvn står på och visar nån form av CSI tror jag.
Men kom och tänka på det där med barn och mammor.
Det finns säkert nån där ute som tycker att jag är en värdelös mamma som gör allt fel och inte kan uppfostra mitt barn. Jag vet inte vem som tycker det men skulle veta vem det nu är och få höra åsikterna. haha. Men det är bara en tanke.

Tanken grundar sig på att jag själv faktiskt har såna tankar om vissa som har barn. För  så är läget. Det finns alltid nått eller någon man stör sig på. Det behöver inte ens vara någon man känner utan någon man kanske ser med jämna mellanrum, eller grannen kanske. Eller varför inte någon på dagis. Nej jag vet inte. Men det finns runt omkring oss. Alla har tankar om alla och så är det bara.

Jag stör mig på vissa som tror sig veta bäst och tror att det gör rätt hela tiden. Jag vet garanterat att jag inte alltid gör rätt. Men även om det är fel så anser jag att det är rätt för jag vill inte såra och skada mitt barn. Ibland måste man göra sitt barn besviket då de inte kan äta glass varje dag. Eller få den leksaken osv.
Barn måste få bli besvikna ibland för att kunna uppskatta denna lyckokänsla senare och på rätt ställe.

Nej håll hårt i era barn, gör dom besvikna ibland men inte för ofta. Ge dom en kram för mycket fast de puttar bort dig och pussa dom fast de kanske säga ajja bajja som min tös gör. Men dessa saker gör jag för att jag älskar henne. Och saknar henne, speciellt nu när jag vet att jag faktiskt inte kan gå in och tjuvkika på henne förrän om va 5 timmar.