Jag har tänkt på en sak.
Pluggar ju till undersköterska. Och inriktningen jag valt är missbruk och kriminalvård.
Innan jag började plugga så kunde jag tycka att alla missbrukare var äckliga. Men det var för man hade en speciell bild, en bild som jag tror de flesta får upp i huvudet. En utav dessa A-lagare nere på stan som har någon form av blandmissbruk. De tar vad de får tag i eller får i bästa fall.
Men efter jag studerat ett tag och fått mer insikt öppnade man ögonen lite mer och förstod att det finns runt omkring oss, det är inte dessa personer på bänken som är värst. Nej nej, det kan vara en ung kille eller tjej som åker samma buss som dig. Eller någon på ditt jobb eller liknande. Men dessa har inte sjunkit så lågt att det syns på dem. Och de kanske inte missbrukar så tunga droger att de tynar bort som vissa faktiskt gör. Eller kliar sönder sig i både ansikte och kropp.

När jag nu gått både praktik inom socialpsykiatri, läst både psykiatri och socialpsykiatri och läser socialt behandlingsarbete just nu så ser man vad vi gör mot dem. hjälper dem. Och det faktiskt är vanligare än vad man tror.
Man möter en människa genom praktiken som ska ha lite social samvaro och läser att den faktiskt har ett missbruk och man kommer dit och märker ingenting. Sjukt egentligen hur det inte syns. För det är ju vad man tror. Att det nästan står skrivet i pannan på dem. "Hej jag missbrukar amfetamin och ibland kanske lite cocain"... Nej så uppenbart är det faktiskt inte. Alkoholmissbruk kan man iaf sniffa sig till. För alkohol luktar när du druckit det. Eller hur?

Nej åter till vad jag faktiskt ville skriva om. Det är vad vi gör för att hjälpa dessa människor. Vi gör mycket, även om det inte syns. De får hjälp med avvänjing, hjälp, samtal, sysselsättning osv. Hur mycket som helst. De kan även bli intagna tvångsmässigt. Men det är aldrig lätt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Tråkigt nog. Och när de väl blivit intagna genom tvång får de inte hållas kvar längre än ett halvår mot sin vilja. Om de fortfarande inte mår bra efter det händer det ofta att de återgår till deras normala som då är med droger osv. Vissa vill bli inskrivna och fortsätta behandling.

Jag tycker det är bra att denna hjälp finns. För ungefär ett år sen trodde jag inte vi gjorde ett skit!